Vem Anna är

Påsken 1971 föddes ett flickebarn på ett sjukhus i Stockholm. När den nyblivne fadern kom in i rummet frågade hans något omtöcknade hustru honom om det var annandagen – men han hörde Anna-dagen. Så blev jag måndagsbarn. Jag fick tre systrar med tiden. 

Jag älskade att höra vuxna läsa och berätta när jag var liten och så fort jag lärde mig läsa själv började jag plöja igenom alla bokhyllor jag kom förbi. Folksagosamlingarna läste jag om och om igen och jag delade gärna vidare de historier som talade till mig. Min kusin påminde mig för inte så länge sen om sommarlovsberättande i garderoben. 

Min verbala kreativitet fick folk i min omgivning att se mig som en framtida författare och jag trivs fortfarande med att formulera mig i skrift, även om jag numera lockas stort av muntligt författande. Mitt hjärta klappar för folksagor från världens alla hörn, men jag moderniserar gärna och skapar också egna berättelser för både små och stora. 

När jag läste till förskollärare så upptäckte jag hur engagerande pedagogiska frågor är. Det som driver mig mest som pedagog är barns rättigheter och behov, samt vad som bäst väcker deras nyfikenhet och vetgirighet. Jag ser stor pedagogisk potential i muntligt berättande – det har ett svar på de flesta punkterna i läroplanen, det fängslar och inspirerar barn och vuxna på samma sätt.

Från det år man fick gå med i kommunala musikskolans kör har jag ägnat en betydande del av min tid åt att sjunga. Jag har provat olika körer, från skolkörers olika blandningar, kyrkokörers sakrala repertoarer, till körer som sjungit allt från sydafrikanska kampsånger och gospel till svensk folkmusik och dryckesvisor. Sång och musik är en viktig del av mitt liv och det återspeglas i mitt berättande.

Jag har i nära tolv år haft en deltidstjänst som ambulerande förskollärare i Malmö, på Holma-området mm. Där använde jag mina kompetenser som pedagog och berättare för att stimulera språkutveckling, väcka tankar kring moral och empati, stärka självkänsla mm. Det är något jag finner fantastiskt roligt och utvecklande! Jag samarbetade då med personalen på de olika avdelningarna för att möta barnen där de är i behov och intressen. Den dagliga utmaningen utvecklade bland annat min förmåga att lyssna in önskemål och bemöta frågor som kan uppkomma. Det är en tid jag ser på med tacksamhet och glädje.

Numera ägnar jag hela min tid åt mitt företag, samt ideellt engagemang i föreningar och styrelser relaterade till muntligt berättande och scenkonst.